How to fuck a cupcake

Igår. Hur långsamt gick tiden? Väldigt väldigt långsamt. Speciellt eftersom så mycket av den fördrevs framför melodifestivalen ("mello", som vi säger), med en paprika, tre morötter och lite kikärtor och stickningen i knäet. Kul med vit månad.
Istället för att ligga hemma och må SÅDÄR, som man ofta gör en söndag, åkte jag till medis för att träffa norway och simma lite. Sen hoppade jag in där det fanns en blank rad i schemat och sitter nu på våning tio igen och jobbar lite. Det luktar som det ofta luktar på helgerna; gammalt kaffe, svagt av fisk som passerat sitt bäst före datum och damm från datorer som brukar surra hela dagarna.
På min vänstra sida har jag ett fönster mot vilket mörket trycker sig närmare och närmare och på min högra sida har jag Cupcakes, som idag sjunger sånger som handlar om att shakea booty och slänger ur sig repliker som "how to fuck a cupcake" med en eftertänksam efterton. Det är fint, tycker jag. Jag är besynnerligt lugn idag, vi sitter alla tre här med en kopp av något varmt, jag med en stickad rad i någon odefinierbar orange färg, cupcakes med en virkning full av blommor och norway med ett nytt lager sexskämt. Det är bekvämt och skönt. I bakgrunden sjunger simon & garfunkel på vinyl 107.1 och ja, hörni, jag är fortfarande bara nitton. Egentligen vill jag också stampa i marken, svira runt lite och spåra lite kanske.
Går nya rykten om backen of crap imorgon. Den jag tidigare har refererat till som fittbacken (must.stop.). Det känns sådär, om jag ska vara ärlig. Och det ska man ju. Kanske jobba lite nu, keep it real.