Jag är färgen i filmen om ditt liv

Sitter på jobbet och berömmer mig själv. För vad? För att jag inte har tagit den lilla låda med choklad vi har och trashat den, för att jag inte har sprungit ned till hemköp, köpt ett paket marlboro menthol och satt mig vid min dator och kedjerökt dessa. För att jag äter mat som gör mig glad efter ett tag till lunch istället för mat som gör mig glad nu på en gång (en baguette med nutella) och för att det ibland känns bra att berömma sig själv. Konstaterar tillsammans med emly att det vore fint med en liten medalj som dinglade runt halsen, vet inte riktigt vem jag ska fråga om denna. Låter ögonen zooma runt kontoret och konstaterar att varken it, marknad eller ekonomi känns som rätt avdelning att vända sig till. Never mind.
Istället kan jag tänka på saker som att jag ikväll har en dejt av awesomeness, att det ligger två biljetter sparade på mitt skrivbord till konserten med han som tittar på er, med ett barn på armen, från så många reklampelare. Eller så kan jag tänka på att det pyr, jorden tvingas undan och det mullrar lite som av underjordiska tåg i hela trädgården då våren spränger fram och krokusarna, tulpanerna och snödropparna peekar upp genom ytan. Man behöver inte skrapa ytan för att se något av värde där längre. I like it. Det gör ni med.