Nu är det snart fredag, om trettiofem minuter faktiskt, och jag sitter här med en lätt släng av prestationsångest. Ni vet den vi kände förra året då vi skickade in texter till svenskan som skulle bedömas? Ja, den. Skönt att vara så laid back och häftig menar jag. Ändå lägger jag till en smajlie (heeheeeee) och trycker på send och låter mina random ord susa iväg till någons jobbmail. Känns SÅDÄR. Men okej.
Annars var det en till jättefin dag. Jag skriver det här och hoppas på att future me tittar på det någon dag då allt känns lite crap. Det låg vår i hela luften igen, längs sollentunas gator forsar smältvatten fram och gör mina skor och fötter blöta, men det är värt det. Vi kan börja resa oss nu, sträcka lite på benen och borsta grus från knäna. Räta ryggen, känna hur vintern rullar av och hur det knakar lite. Snart är första veckan av mars över, himlen visar visserligen fortfarande sin luddiga sida, men den är inte lika permanent längre. Snart kommer det regn och tvättar bort den sista snön och i min rabatt sticker topparna på krokusar upp. Jag går inte på knäna längre, som man gör under vintern då snön, kylan & mörkret pressar på tills benen viker sig under en. Just idag trycker jag tom ihop skulderbladen, sänker axlarna och på väg hem från jobbet håller jag blicken mot hustaken. Kanske går in i någon, men det är värt det. Det är värt det då ryggen är rak, pulsen stadig och (for once) ligger det där som gnager latent under ytan. Vi kan väl lämna det där? Visst kan vi? Klart vi kan. Älskar livet. Teeeeheeee. Om jag bara hade haft en liten drink nu hade det varit the frosting on this cakeday of awesomeness.
Nu känns det som jag kommit hit och allt är läst, i alla fall allt det jag ville läsa. Dessutom ligger nästan alla och sover nu (förutom ni som är fulla, god I envy you guys!) och jag ska joina dem. Puss!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar