Ja, en till uppdatering om ingenting. Om en timme är den här jobbdagen slut och jag sätter mig på pendeln mot väsby. Min norske kollega blastar Queen runt kontoret, jag dricker vatten, han något annat, vi pausar ibland för en kund, chillar runt, mailar lite, ringer någon, jag halvfilar på en halvtext och slänger ibland ett paket rosa post-its åt hans håll så musiken tystnar. Jag vet, det låter som om jag får betalt för inget alls men så är inte fallet. Såklart. Queen byts till Journey (mwåh) och allt är så bra så fint så lugnt. Jag skulle kunna skriva och berätta för er egentligen vad det är jag gör här, varför jag sitter på min stol alla timmarna idag, men det tänker jag inte göra. Jag ville bara påminna er, har jag sagt det förut, det kan ha kommit upp. Det är värt att säga igen, jag älskar mitt jobb. Och livet såklart. Imorgon är jag här igen, och jag kommer älska det mindre då. Men inte mycket mindre.
Idag är det vårdagjämningen och det persiska nyåret. Tror jag. Sånt värmer också hjärtat. Men vilken människa är inte svag för nystart? På 365 skriver navid "vissa växer ur trotsåldern. Jag matar min inre punkare med geléhallon varje morgon." och jag läser vidare hans inlägg, gör det ni med. Blir man inte inspirerad så har man ingen puttrande inspiration där inne, inget som väntar på att väckas. Och vi vet ju vad det betyder. Man har punkterat något av misstag, ganska sorgligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar