The bonus night

Hörni. Jag har en bekännelse. Jag kan inte inte berätta (åh dubbelnegation! vilken grej!). Det äter mig inifrån, mitt dåliga samvete. Lite som då jag ljög för cupcakes om det. Men okej.
Jag träffade han den där i söndags. Jag stod där, tankarna någon annanstans och blicken låst på något jag inte såg. Så la han handen på min arm, hej det var länge sen, hur är det med dig. Jag tittade upp, mina ögon fastnade i hans och marken tippade mig framåt i ett stort hål där jag susade fram som ett rymdskepp i star wars. Varningsklockorna spelade en hel symfoni i huvudet, men jag muteade dem och njöt istället lite av fallet.
Sen gick det som det gick, hans hand i min, mina läppar runt hans, det passade så perfekt att det kändes som att lägga sista biten i ett 1000-bitars pussel.
Jag vaknade till en grådisig dag, lukten kring mig som ett grått moln, drog av mig täcket och samlade mina kläder i tystnad. Med små steg smög jag ut, stängde dörren med en utandning och satte mig i en taxi på väg till någon annan plats.

Nej. Så var det inte. Emly skulle opereras och sa ta en cigg med mig, en sorgecigg och vänner, jag gjorde det. Svag människa etc. Sen tittade vi på pineapple express och skrattade och taxin tog mig inte bort från en one night stand lägenhet, den tog mig från emlys lägenhet till våning tio där jag spenderade resten av dagen medan hon tog bort halsmandlarna. Inte min tionde våning, utan den som finns på danderyds sjukhus.
Vad som suger nu är att ciggpaketet, lilla marlboro, ligger kvar i min ficka. Imorgon ska jag be receptionisten att låsa in det tills tiden är rätt för det att återvända till sin rätmätiga ägare. Jag litar inte på min egen, ytterst svaga, karaktär. Men i vänner så säger de ju faktiskt så, the bonus night. Då man träffar exet och bara har sex. Det här var lite så. Inte helt genomtänkt, men jävlar i min lilla låda vad bra det kändes. (nu regnar det, inte snöar, och det gör mig så väldigt glad)