Mina problem är så små att de knappt kan kallas problem

Det är onsdag idag, jag börjar inte jobba förrän klockan fem. Ändå ringde min klocka 05:15 och tjugo i sju var jag med emly på gymmet. Hm, säger jag om det. Sado-Janne naglade fast sina ögon i mina igår och sa "vit månad?" men en röst som inte lämnade särskilt mycket rum att säga emot. Dessutom såg jag prins Daniel just då, och blev så starstruck att jag sa "mm, aa, jättebra" på ett frånvarande sätt. Tog ungefär femton sekunder innan jag insåg vad jag just gått med på. Försökte mig på ett, vad jag inbillade mig var, charmigt leende och frågade hur pass vit månaden skulle vara. Gick det kanske med en grå månad, latte-färgad, ljusgul eller rent av beige? Det gick tydligen inte. Beige går tydligen fetbort. Jaha. Okej. Att ha en vit månad får det att låta som om man har alkoholproblem. Jag kan erkänna att jag har en viss förkärlek för alkohols spexiga effekter, men något problem har jag knappast (this is not denial). Fast nu då Sado-Janne tog upp det så måste jag liksom. För om jag då säger nej eftersom det känns onödigt så är det som att erkänna att det finns ett problem, och man ska ju inte ljuga. Det vet vi ju. Vilket dilemma va? Håhåjaja.
Jag sitter med emly mittemot och med en högst ocharmig attityd whinear jag om hur jag inte längre får röka eller dricka (why oh why) och med en röst som är dränkt av oemotsäglig logik så säger hon "ja, du får väl börja med kola eller nåt, sa han nåt om det?". Hehe.
Nu är klockan två och jag ska ta en powernap innan jobbet. Hur fort går en månad? Väldigt fort. Det vet vi ju. Var var vi för ett år sen? Någonstans innan för röda tegelväggar med huvudet djupt begravt i vår egen framtidsångest, vår egen vuxenoro, vår egen pluggpanik och vår egen tidsbrist. Vad hände sen? Jag vet verkligen inte. Men jag tittar under fötterna, och röda mattan ligger kvar där. Och under den rullar ett rullband på i en rullande takt. Vad gör man? Man gör inget, jag står kvar på mattan, glider framåt fort som fan och chillar. Hehe. Ja, det är väl det här som är känslan av att vara lycklig. Himla fint.